AKTUELLT

Maj 2024

Nu börjar min och Elins relation bli mer stabil och de inledande svårigheterna att förstå varandra har överbryggats genom ett antal jag-budskap. Elin: ”När du revar genuan upplever jag att du utsätter seglet för onödig belastning genom att rulla in det när jag ligger för högt i vind. Det känns läskigt för mig och jag skulle vilja att du la mig på en slör och lät mesanseglet ge lä för genuan. Jag: ”Okej, jag ska tänka på det. När jag lägger i backen slår din akter kraftigt åt babord och det går inte att styra innan du kommit upp i typ tre knop. Då är det väldigt svårt att backa in i en trång marina och jag skulle vilja att det gick att styra lite enklare när vi rör oss bakåt mot kajen.” Elin: ”Okej, men med en trebladig fast propeller och roder med skädda är det inte mycket att göra åt saken. Du vänjer dig vid att hålla hög fart i överfulla marinor, du vet ju att jag stannar direkt när du så önskar.” Jag mumlar tyst: ”Visst, men att backa med 22 ton i full fart bland båtar där bara jollen kostar över en miljon påverkar mitt blodtryck i fel riktning.”

Nu när det går att ladda datorn trots att vi inte ligger i en marina har förutsättningarna för arbetet med min roman förbättrats avsevärt. Historien tar långsamt form och jag har börjat lära känna karaktärerna. Att slippa skriva för hand och faktiskt kunna läsa det jag skrivit dagen efter ökar väsentligt möjligheterna att få denna spännande berättelse färdig.

April 2024

Seglingen från Korfu hit till spanska fastlandet blev bitvis en utmaning med hårt väder och höga vågor, men även fantastiska dagar med sol och lätta vindar från rätt håll. Efter att ha tillbringat ett antal dagar i Cartagena funderar jag på varför jag aldrig varken varit här tidigare eller ens hört talas om denna fina och väldigt skyddade spanska hamnstad. Gränder kantade av både vackra och välskötta hus, trevliga restauranger och spännande utflyktsmål. Tog en promenad till Algamenca Chica vars härligt ruffiga atmosfär fascinerade och gjorde det svårt att slita sig från den enda restaurangen. När jag försökte beställa ett glas vitt vin förklarade den unge servitören att de bara hade normalt vin, det vill säga rött. Men det kom snabbt fram både ett glas normalt vin, nötter och även en tallrik oliver. Ingen hade något att invända mot att jag dessutom mumsade i mig ett medhavt äpple.

Sedan tog jag fram min dator och funderade på om jag skulle låta min huvudkaraktär vandra i mina fotspår.

Mars 2024

Min största och mest intensiva tonårsförälskelse har nu blivit en del av mitt liv. Ja, det blev vi till slut och jag hoppas att kärleken blir livslång. Mysigt! Swan 57:an Elin föddes 1978 i Jakobstad i Finland och nu ska vi äntligen få lära känna varandra på riktigt. Inte bara drömma och längta. Färdas längs kusten och över havet med vågor som vräker över däck. Ligga tryggt vid solvarma klippor och se solen sjunka vid horisonten. Växa och utvecklas tillsammans på seglingar i både varma och kalla vatten. Efter många år som singel är det nu dags att återigen kunna sätta någon annans behov före mina egna. Hon har redan gett mig flera bra läs- och skrivplatser. Och jag ske ge henne massor av kärlek och ständigt pyssla om henne. 17,5 meter lång och med en vikt på 22 ton kommer hon vara en utmaning att hantera när hon och jag anländer själva till en blåsig hamn efter mörkrets inbrott, men samtidigt kommer hennes storlek och tyngd vara en trygghet i en höststorm på Biscaya eller i en kuling på väg mellan Teneriffa och Azorerna.

Som så ofta i nya relationer har vi haft lite kommunikationsproblem. Tyvärr uppfattade jag inte Elins subtila signaler om att hon behövde en ny avgaskrök. När läckande kylarvatten rann ner på startmotorn blev problemet så uppenbart så att även jag förstod hennes dilemma. Så nu väntar vi på reservdelar i Igoumenitsa… Och drar upp riktlinjer för en ny roman.

Februari 2024

Av oklar anledning har jag inom mig kvar en lite lat och prokrastinerande tonåring som ibland vinner diskussioner i ack så viktiga frågor. En sådan diskussion från i höstas som nu i iskall februari får konsekvenser:

Jag: ”Idag är det dags att montera plog och snökedjor!”
Tonåring: ”Orka, de väger ju 100 kilo styck. Det blir nog ingen snö i år heller:”
Jag: ”Det är fin motion och det är bättre att göra det nu när det är soligt, varmt och snöfritt.”
Tonåring: ”Jag pallar inte, kan vi inte bara softa istället.”
Jag: ”Men tänk om vi behöver bilen för att göra massa viktiga ärenden en dag och så är det två decimeter snö, 7 minus och nordlig kuling. Då kommer du tacka mig för att det redan är gjort.”
Tonåring: ”Risken är ju typ noll, haja jobbigt att släpa ut kedjorna.”
Jag idag: ”Där ser du, så går det när man bara ligger och softar…”

Men att leva är att utvecklas och lära av sina misstag, och i den processen är det bra om man är snäll mot sig själv…

Januari 2024

Tallriksisen har tryckt sig in i båthuset och min Wilhelmina undrar nog hur hon ska kunna komma ut och nå det öppna vattnet på fjärden. Vågorna och kylan har skapat fina isskulpturer och klumparna på tamparna väger flera kilon. I min polisroman Sista ordet låter jag en karaktär håna en nyrik stockholmare som backar ut genom isen med stor risk att trimplanen knäcks. Hur tänkte jag själv när jag lade till med aktern utåt? Trots att jag vet att ett utmärkt sätt att få bort snäckskal och alger från båtbotten är att ta en tur genom isen.

December 2023

Alltid när jag ser rök från mina skorstenar är jag glad över vetskapen att det är jag som tänt i vedspis och kakelugnar. Fantiserar om den dag jag kommer från havet eller längs stigen och ser hur det ryker utan att jag varit hemma och tänt. Ett inbrott och en avspänd tjuv som värmer sig i tron att jag är på varmare breddgrader? Eller har jag glömt låsa och en spontanbesökare har tänt upp i väntan på min ankomst?

När jag tog bilden nedan var det ett tunt snötäcke och jag har jag sett spår av vildsvin och räv. Alltid när det är spårsnö fascineras jag av att räven följer samma stig utan att avvika ens någon meter. Vi samsas på den flera kilometer långa promenaden, men har olika tider. Räven tidigt och jag några timmar senare.

November 2023

Jag har en blandad inställning till snö i allmänhet och och snö tidigt på säsongen i synnerhet. Som liten älskade jag snön och de möjligheter den skapar att bygga snökojor eller åka på i olika former. Som vuxen med ett boende där den egna bilvägen är över en kilometer att ploga är inställningen en annan. I min del av Stockholms skärgård kom snön tidigt och den kyla som kom samtidigt gör att snön ligger kvar. Den lyser upp fint och när månen hjälper till blir natten bara som en skymning. Det är skönt att slippa det kompakta mörkret även om jag vid några tillfällen kört fast i den branta backen upp till landsvägen.

Nu har jag levererat en ny version av filmmanuset och är väldigt ivrig att sätta igång med arbetet med min historiska romanserie.

Oktober 2023

Efter att ha varit ute och seglat under stora delar av hösten är jag åter hemma i skärgården. Seglingarna har gått bra och jag känner mig tillräckligt trygg för att fortsätta ta steg mot en längre ensamsegling med mål Kanarieöarna. En fördel med höstseglingar är att jag ofta fått se solen gå ner i havet, en nackdel är jag att fått manövrera i hamnar i beckmörker. Nu har jag plockat ner segel och bom och motorn är vinterkonserverad. Ella är lyckligt omedveten om att hon är till salu i vår.

På förmiddagarna har kajutan blivit skrivstuga och jag har fortsatt arbetet med dels ett filmmanus och dels mitt nästa skrivprojekt som blir en romanserie vars första del utspelar sig i början av 1800-talet. En spännande historia om två släkter i Stockholms skärgård.

September 2023

I år kom jag äntligen ut på en höstsegling söderut. Vi får se hur långt jag kommer innan jag vänder. Måste vara tillbaka i början av oktober. Resan är lite av ett test för att se om jag klarar av att hantera båten själv både på längre överseglingar och i ständigt nya hamnar, ofta efter mörkrets inbrott. Om allt känns bra kanske jag nästa år sträcker ut resan söderut ner till Kanarieöarna och återvänder först när ljuset är tillbaka. Jag har alltid drömt om att göra flyttfåglarna sällskap söderut när mörkret anländer.

Nu närmar sig släppdatum för Det man inte ser, den 27 september finns den ute som ljudbok och går att beställa som pappersbok. Jag tycker att Nils Olsson ännu en gång gjort ett väldigt fint omslag. Det ska bli mycket kul att höra vad läsare och lyssnare tycker. Det man inte ser har sin upptakt i den verkliga händelse där jag själv hittade en avliden man som drivit in i min vik. Gå in och lägg en bevakning och följ Edvard Fenvik i din ljudbokstjänst eller gör dig redo att beställa pappersboken.

Augusti 2023

"Det regnar nästan aldrig i skärgården", jag vet att jag själv använt den frasen många gånger. Ofta i samband med semestertips, ibland som en förklaring till varför jag aldrig hittar svamp på mina morgonpromenader. Ett normalt år är min gräsmatta sönderbränd vid midsommar, komposten är så torr att den riskerar att självantända och mina regntunnor av ek har torkat isär. I år är gräset frodigt och regntunnorna har ständigt varit fulla. Dessutom har jag redan hittat kantareller motsvarande den totala mängd jag plockat de senaste tre åren. Inget ont som inte har något gott med sig...

Filmmanuset jag använt stora delar av sommaren till håller på att finputsas och landar snart hos regissören. Ska bli spännande att se hur detta projekt utvecklas. Jag har även just fått korrekturet till Det man inte ser, blir nu en sista genomgång innan den tredje polisromanen med Oscar och Sasha släpps den 27 september. 

Juli 2023

När jag står bakom ratten ute på öppet hav är det som att tiden rör sig i en annan skala. Nattpasset borde kännas långt men alla intryck tillsammans med tankarna om livet gör att natten snabbt förvandlas till dag. Vågorna som böljar in från sidan och händerna som automatiskt parerar för förändringar i vind och sjö. Tankarna som både går på djupet kring livet och snabbt tar sig upp till ytan då jag tvingas lägga om kursen när ett fartyg dyker upp med risk för kollision. 

Höstens litterära projekt har satts på paus då jag nu ska skriva ett filmmanus med deadline i mitten av juli. Stommen är klar och det är dags att få liv i scenerna och låta karaktärerna agera. Ska bli fantastiskt kul!

Juni 2023

På de kyliga men ofta soliga morgonpromenaderna så här års njuter jag av skilda upplevelser. Några rådjur som skrämt skuttar iväg, en skrakhona med ett koppel av nykläckta ungar eller nya spår av räv och vildsvin. Under vilken gran ligger galten och trycker och lyssnar efter mina steg? Ofta gör jag olika strandfynd som sätter igång fantasin, en tappad sko, en bygghjälm med visir och ibland fint slipade träbitar.

Nu håller jag på och förbereder höstens skrivprojekt och är snart klar med ett kortare synopsis. Berättelsen kommer att ta sin början 1800 och utspela sig på två öar i Stockholms skärgård. Jag har under en längre tid samlat litteratur och håller på med en väldigt intressant research. Ska bli kul att få skildra den del av Sverige jag alltid älskat och även tillbringat så mycket tid i.

Maj 2023

I år var den första valborg sedan jag flyttade hit som jag inte eldade en rejäl valborgsmässoeld i strandkanten. Vinden låg på hårt från sydväst och risken för en oönskad skogsbrand var för stor. Vinden var dessutom isande kall och det var svårt att hitta ett njutningsfullt och varmt lä trots solens strålar. Istället tillbringade jag hela helgen i biblioteket insvept i en filt med datorn i knät. En sprakande brasa i kakelugnen fick vara substitut för valborgseld. Jag lyckades komma i mål med redigeringen av Det man inte ser och nu är manuset åter hos Lind & Co. Det känns väldigt skönt!

I veckan har jag varit statist i Leva Life säsong två, väldigt kul och omväxlande att vara en liten del i någon annans berättelse istället för att skapa själv. Efter en intensiv period ska det bli skönt med helg med promenader längs havet och att få se hur naturen snabbt vaknar till liv. Maj är en härlig månad!

April 2023

Jag hade glömt hur fantastiska solnedgångarna i april är över fjärden i väster. Den här delen av året njuter jag av ljuset och av att se hur naturen håller på och vakna till liv. Knoppar på syrener som sväller, påskliljor som står och tvekar om de ska våga visa sina gula blommor eller inte. Lila krokus som öppnar sina blomblad mot solen bland det vissna gräset på ängen ner mot sundet. Härligt!

För första gången i mitt romanförfattande blev jag klar på utsatt tid. Jag kom i mål med första utkastet till min fjärde polisroman den vecka jag bestämt när jag började skriva. Känns fantastiskt!

Mars 2023

Fåglar som kvittrar, snö som smälter och droppar från taket och en sol som värmer är härliga tecken på vårens ankomst till min del av skärgården. Jag njuter verkligen och om några veckor är det dags för mig att flytta tillbaka från skrivarstugan till det stora huset. Än så länge äter jag bara lunch där uppe och efter att ha eldat i vedspisen hela förmiddagen brukar det då vara 18 grader i köket. Igår lyckades solen få upp värmen i biblioteket till imponerande 12 grader helt utan hjälp av andra värmekällor.

Jag har nu ungefär 70 sidor kvar tills jag går i mål med en första version av min fjärde polisroman med Oscar och Sasha. Om drygt tre veckor kommer jag att få möta hela manuset i utskrivet skick. Det blir väldigt spännande!

Februari 2023

I min del av skärgården anlände februari med sol från en klar himmel och ett snötäcke på några centimeter. Härligt att det nu snabbt går mot längre dagar. På min morgonpromenad hittade jag denna frälsarkrans från ett fartyg med hemmahamn Panama. Jag hoppas att kransen har frälst någon från att gå under bland vågorna. Samtidigt väcks en oro över att något kan ha gått fel. Har den träffat illa och skadat den nödställde eller missat målet helt? Har frälsarkransen ett samband med den avlidne person som drev iland i min vik för ett tag sedan? Eller har frälsarkransen i en storm gett sig av på egna äventyr i en skummande våg som sköljde över däck? Frågorna är många och sätter igång fantasin...

Efter min morgonpromenad är kreativiteten på topp och jag sätter mig i skrivarstugan för att arbeta med manuset Under ytan. Efter att ha skrivit varje dag sedan nyår är jag nu uppe i 148 sidor. Känns bra!

Januari 2023

För mig är det svårt att ta till mig att ännu ett år har rusat förbi. Efter en trevlig middag med vänner stod jag vid tolvslaget i vimlet på Norr Mälarstrand med känslan att förra året bara var för några veckor sedan. Snabbt kom insikten att det rimligtvis borde innebära att nästa nyår bara ligger veckor fram i tiden. Men jag tänker att det är ett gott betyg, tiden rusar när den fylls med innehåll och mening.

Idag började jag skriva på min fjärde polisroman, den lever med arbetsnamnet Under ytan. Det är första gången jag startar skrivprocessen med en tydlig synopsis och en outline som har grovt planerade kapitel som spänner över 350 sidor. Tanken är att jag ska ha ett färdigt utkast några veckor innan påsk. Läshelgen på Nynäshamns Havsbad är redan bokad. Första kapitlet är klart.

December 2022

Den snö som föll i min del av skärgården smälte snabbt och nu är dagarna mest grå och det kompakta mörkret anländer tidigt på eftermiddagen. Andra advent närmar sig och huset är pyntat och redo för julen. 

I helgen som var mötte jag manuset med arbetsnamnet Oförklarligt för första gången i sin helhet i utskrivet skick. Manuset vars upptakt är natten då en avliden man drev in i viken man skymtar bakom mitt hus. Tillbringade helgen på Nynäshamns Havsbad och det blev många timmars läsning i relaxen, bastun och även i matsalen under middagen. Manuset kändes bra och jag hade en väldigt avkopplande helg. Snart dags att skicka till min förläggare på Lind & Co.

November 2022

Snart är sommarprojektet att renovera fasaden i öster klart. Ett fönsterfoder kvar att måla och jag håller utkik efter en dag utan risk för regn och där temperaturen är över tio grader tillräckligt många timmar. Skönt att äntligen bli klar och kunna ägna mer tid åt annat. Som att baka frukostbröd på lördagsmorgnar och ta en lång promenad längs havet och i skogen. Jag hittade faktiskt ett gäng trattkantareller i helgen. De ligger nu på tork på en tidning och de kommer snart att bli en mumsig sås. 

Nu är jag tillräckligt trygg med att jag om två veckor har manuset Oförklarligt i läsbart skick. Därför har jag idag bokat in helgen 26-27 november på Nynäshamns Havsbad. Då blir det dags att möta manuset i utskrivet skick och läsa allt i ett svep. Fantastiskt att det äntligen är dags!

Oktober 2022

Efter en intensiv helg på Bokmässan förra veckan och en ännu mer intensiv stadshelg med kompisar i Stockholm den här veckan är jag tillbaka i lugnet på min skärgårdsö. Nu har eldningssäsongen börjat och lågorna i kakelugnen dansar fridfullt bakom luckans glas. Det finns mycket fint i höstens lite lugnare tempo och fina färger. Hoppas att det under veckan blir några fina höstdagar med sol och krispig luft. Jag ser fram emot en höstpromenad i svampskogen. 

En hel del positiva läsarreaktioner på Sista ordet skapar en lugn och trygg känsla i skrivprocessen för Oförklarligt. Jag har satt en deadline som inte ska gå att förhandla bort och jag har ambitionen att bli mer sträng med mig själv. Längtar till den dag då jag sitter med ett utskrivet manus i handen och ska få ta del av berättelsen i sin helhet med nytt perspektiv. Jag har bokat en läshelg på Nynäshamns havsbad och det datumet är svårt att förhandla bort.

September 2022

För mig kändes det som att hösten kom och överrumplade mig där jag stod i snickarshorts och bar överkropp med garden nere. Fasaden bara halvfärdig och både lada och båthus fullt med målade brädor som ska spikas upp. Fönster som endast sitter provisoriskt och är helt utan tätning. Vädret skiftade från 25 grader och sol till 10 grader och regn. 

Men jag har haft många fina sommardagar både med det byggarbete som jag älskar och härlig segling i fina vindar. Nästa vecka kommer Sista ordet ut och jag går i spänd förväntan på att ännu en polisroman med Oscar och Sasha ska få möta läsarna.

Augusti 2022

Efter att ha tillbringat några veckor med att plocka blåbär och hallon, koka sylt och arbetat med att byta fasaden på östergaveln är det nu dags för en veckas avkopplande segling med barnen. Det ser ut att bli en hel del sol och lätta sydliga vindar. Utan att ha en mer avancerad plan än att njuta av sommaren kommer vi att segla mellan skärgårdens många fina naturhamnar. Efter en dag där vinden smekt oss fram till en skyddad hamn med släta och solvarma hällar ligger vi och läser och sedan grillar vi en god middag. 

Juli 2022

I år blev det inga ungar för vikens svanpar. Sommarens höjdpunkt, när de stolt kommer upp till altanen och presenterar sin kull har uteblivit. Under de år jag bott här har antalet ungar varierat mellan en och nio, kanske är det mink eller räv som ställt till det i år. Men de simmar sina rundor som vanligt och tycks trivas med tillvaron. Även jag trivs med sommaren och dess enklare förutsättningar för arbete utomhus. I år är det österfasaden som ska åtgärdas. Bort med gammal panel, tilläggsisolering och två nya fönster. Sedan barnsben har jag älskat att bygga, renovera och underhålla. Och möjligheterna saknas aldrig här hemma!

Jag ser många likheter mellan mina byggprojekt och mitt skrivande: tankarna om vad som ska skapas, översiktliga ritningar, arbetet med att göra klart olika delar, gå igenom helheten för att se om det blev tillräckligt bra. Ibland få riva för att börja om på nytt med uppdaterade ritningar. Och aldrig glömma bort att njuta av processen och de delar som faktiskt blev bra.

Juni 2022

De senaste veckorna har jag ofta kört förmiddagarnas skrivpass ute på altanen. När solen har varit framme har klädesplaggen åkt av ett efter ett och jag har låtit min vinterbleka kropp suga i sig solstrålarna. Härligt! Men så fort solen går i moln kyler havet och huttrande får jag pälsa på mig igen. Vikens svanpar glider fortfarande runt längs stränderna tillsammans vilket får mig att undra om det blir någon kull med ungar i år. Vem vaktar i så fall äggen?

Nu har fotograf Eva Lindblad varit här ute och fotograferat mig inför lanseringen av Sista ordet. Jag tycker att hon fick till fina bilder. De ligger nu under min författarpresentation på Lind & Co:s hemsida.

Maj 2022

Under stora delar av april har jag varit på resande fot och det känns som att jag inte har hunnit njuta av vårens försiktiga små steg här hemma. Först en vecka med numera utflugna barn i Åre för skidåkning. Blev en fantastisk vecka med vindstilla, sol och vita pister. Sedan en vecka med en kompis som har ett hus i Lagos på Portugals algarvekust. Jag blev förälskad i denna fina del av Portugal med dess blandning av klippor och stränder, vita låga hus i vindlande gränder och vänliga människor. Det blir definitivt fler besök.

Nu är omslaget till Sista ordet klart och jag tycker att Nils Olsson återigen gjort ett väldigt fint jobb. Vem pratar kvinnan med och vad har hon råkat ut för? Kommer Oscar och Sasha klara de utmaningar de ställs inför? Och framförallt, vem får Sista ordet?

April 2022

De soliga dagarna i mars har jag kunnat vänta med att tända i kakelugnarna fram till sen eftermiddag. Det har varit flera riktigt härliga dagar med värmande vårsol som vräker sig in genom fönstren och även reflekteras av havets vågor. När vinden varit stilla har jag kunnat sitta på altanen och läsa utan att frysa. Jag har njutit av solens strålar och lyssnat på rofyllt fågelkvitter från trädtopparna och ejderns kuttrande när de simmar förbi i strandkanten.

Den här veckan har jag gått igenom korrekturet till Sista ordet, uppföljaren till Blodsband där Oscar och Sasha återigen står inför stora utmaningar. Oscars storebror Carl har blivit anhållen för mord och både vänskapen med Sasha och familjebanden sätts på prov. Utgivningen är planerad till september och det ska bli mycket spännande att få möta läsarnas reaktioner.

Mars 2022

Jag har just kommit hem efter en månad på Gran Canaria med högsommarvärme och tempererat poolvatten. Det var därmed uppfriskande att möta det nollgradiga havsvattnet hemma i båthuset. Men skönt att kliva in en varm bastu, och det är väldigt skönt att vara tillbaka i Stockholms skärgård igen. Särskilt mot bakgrund av den oroliga omvärlden och diktatorns fruktansvärda övergrepp på Ukrainas folk. glädjen över våren och ljusets återkomst grumlas av detta fruktansvärda övergrepp.

Det oroliga världsläget till trots försöker jag hitta glädje i vardagen samtidigt som tankarna ofta går till det land som nu kämpar för sin existens. Känner en stolthet för den kraftfulla reaktion som Europas länders ledare och folk levererat. Hoppas att Rysslands folk gör sig av med Putin och att vi snart ser honom i tribunalen i Haag.

Februari 2022

Nu är havet så kallt att det räcker med en stjärnklar, vindstilla natt för att det ska ha bildats en tunn isskorpa hela vägen mellan bryggan och stranden på andra sidan viken. Lite vågskvalp nöter snabbt bort isen till sjöfåglarnas glädje. Den låga solen reflekteras fint i havets vågor och dessutom är det en härlig känsla nu när dagarna snabbt blir längre. På morgonen kommer det blå ljuset smygande redan innan jag slår upp ögonen, fantastiskt.

Idag är det dags för mig att åka in till stan och få den tredje vaccinsprutan. Det offentliga rummet håller långsamt på att återställas till normalt läge. Har ännu en gång bokat biljetter till Dramaten, tredje försöket efter att restriktioner i sista sekund satt käppar i hjulet. Men Macbeth vågar nog ingen stoppa....

Januari 2022

Svanparet i viken, Lennart och Berit, har just kört iväg sina fyra ungar från reviret. Lite förvirrade och knappt flygfähiga letar de nu områden där de får vara ifred från etablerade svanpar. Lennart är väldigt bestämd och tolererar varken andra svanar eller kanadagäss i sitt och Berits revir. Men han tolererar mig och vi har fin kontakt.

Än så länge är det sparsamt med is där jag bor, det har bara varit enstaka kalla och klara dagar. Den rätt tråkiga höstliknande vintern med varmgrader och mulet har dominerat. En vinter som svanarna tycker om men jag tycker är rätt trist. Men det har varit enstaka dagar med blå himmel, ett tunt snötäcke och vindstilla luft med minusgrader. Då har jag njutit av solen och sett massor med spår efter djur på min morgonpromenad längs stranden: räv, vildsvin, rådjur och älg.

Så här några dagar efter nyår är det många som tänker nytt år nya tag, så även jag. Jag lyssnade just på podcasten Dumma människor, en mycket bra podd för alla som intresserar sig för människor och våra ibland märkliga beteenden. Rekommenderas starkt. Just vid nyår är det tydligen en dramatisk ökning av sökningar på nätet efter olika stöd för livsstilsförändringar. Själv ska jag söka på "Få tid och ro att skriva mer".

December 2021

Från att ha varit så lågt vatten att jag knappt lyckades dra upp segelbåten, har det nu varit högt stora delar av november. Båthusets väggar är helt under ytan och när jag badar bastu är det skönt lä då jag lirkar ner kroppen i det iskalla vattnet.

Igår kom vinterns första snö till min del av skärgården och som vanligt blev jag fullständigt överrumplad. Va? Snö? Redan? Hög tid att lägga på snökedjorna på min traktor Garbo. Som vanligt förundras jag över varför jag inte gjort det några veckor tidigare, gärna en varm solig dag då inte kedjornas länkar fullständigt fryser fast i nävarna på mig. Nästa år, då.....

November 2021

Nu har nästan alla löv på träden upp mot huset virvlat iväg. De flesta landar tyvärr i havet och påbörjar sin omvandling i den redan övergödda Östersjön. En del hinner jag räfsa upp och dömer till att förmultna i komposten. För en vecka sedan grävde jag om det ena facket. Jag öste upp skottkärra efter skottkärra av fin mylla som nu ligger i trädgårdslandet. Näringen väntar på att sugas upp av potatis och andra nyttoväxter. Jag älskar kretsloppet och tanken på att jag snart äter av de molekyler som nyss prasslade i vinden när jag tog mitt frukostkaffe på altanen.

I det litterära kretsloppet ligger mitt senaste skönlitterära manus hos förläggaren för genomläsning. Själv ägnar jag mig åt uppdatering av en fackbok för nyupplaga vid årsskiftet. Texten måste anpassas till förändringar i rättsläget. Jämfört med det skönlitterära skrivandet ser arbetet med fackboken annorlunda ut, men målet är det samma; innehållet måste upplevas som sant och äkta.....

Oktober 2021

Trots att jag är en utpräglad sommarmänniska försöker jag, ärligt och nyfiket, hitta glädjen i höstens stormiga årstid. Havet är ofta upprört och båtarna sliter i sina förtöjningar, löven virvlar runt och med sorgsen uppsyn släpar jag in utemöblerna i ladans dunkel. Något jag i alla fall njuter av är att kunna se fantastiska solnedgångar färga stora delar av kvällshimlen. Och att sedan få sjunka ner i fåtöljen med en bok och låta en sprakande eld i kakelugnen värma mina fötter. Faktiskt inte så dumt!

September 2021

Efter att i bokstavlig mening fått ordning på taket känner jag mig allt mer redo för höstens regn och rusk. När man bor i ett hus från sent 1800-tal saknas det inte saker att underhålla. Upptäckte att delar av taket läckt med genomrutten takspont som följd. Efter några dagars hårt arbete med deadline i from av ett regnväder i antågande drar jag en suck av lättnad.

I helgen blir det en båttur till Nåttarö, kommer att kombinera skrivande med promenader längs stränderna.

Augusti 2021

För mig innebär alltid augusti blandade känslor, sommaren går ändå på något sätt mot sitt slut trots att värmen och solen är högst påtaglig. Som utpräglad sommarmänniska känner jag en sorg, samtidigt vet jag att det är många härliga höstdagar i antågande innan den mörka december sluter sin säck om tillvaron.

Nästan varje morgon går jag en promenad längs stranden och följer årstidernas växlingar. På min väg passerar jag en björk som valt att växa upp mitt i en tallstam. Tallen har någon gång för länge sedan fallit men sedan fått ny kraft och vuxit i en båge mot skyn. Träden har på något sätt hittat en väg att samarbeta och båda är mycket livskraftiga. Efter att i vintras ha genomgått en uppslitande skilsmässa är många av mina promenader fyllda av tankar på svårigheterna att leva tillsammans och samarbeta trots olikheter. Naturen ger mig kraft och hopp, trots stora olikheter finns vägar att växa ihop och få ett långt liv tillsammans.

Juli 2021

Efter att vädret tvekat ett tag blev det verkligen sommar med badtemperaturer långt ut i den yttre skärgården. Jag har tillbringat ett antal veckor med segling på dagarna och varma klippor på kvällarna. Att få sitta på en varm skrovlig häll och se solen gå ner efter att ha grillat en god middag är en av mitt livs största njutningar.

På morgonen ligger jag i segelbåtens ruff och hör små vågor klucka mot skrovet och låter kroppen långsamt vakna till liv. Ibland sker uppvaknandet mer dramatiskt, för några nätter sedan skiftade vinden från 1 m/s sydlig till 12 m/s nordlig med en hel del dramatik bland naturhamnens båtar som följd. Yrvakna besättningar med hög puls fick ägna timmar åt att ändra och utöka sina förtöjningar. 

Juni 2021

Den svala våren har gjort att havet fortfarande är isande kallt, det har precis passerat över till tvåsiffrig temperatur och utan bastu känner jag inte någon större lust att ens ta ett kort dopp. Men i min frukosthörna i lä värmer solen skönt och jag njuter av mitt nybryggda kaffe.

När jag stillat den värsta hungern öppnar jag upp min dator och tar ett skrivpass i solen, den tredje polisromanen med Sasha och Oscar håller på att ta form. Historien utspelar sig delvis i Stockholms skärgård och dessutom under några sommarmånader. Snart är verkligheten ikapp och jag kan göra som Sasha, kasta mig i från bryggan och simma några längder mellan udden och badstegen.

Maj 2021

Stora flockar av ejder passerar nedanför huset och deras skockande parningsläte hörs dag som natt. Jag hoppas att någon hona väljer att lägga sina ägg i något av de små hus jag ställt ut längs stranden, det är kul att se när de ger sig ut på havet med en lång rad av nykläckta ungar efter sig. 

Än så länge har våren varit bitande kall med nordliga vindar och ett hav som fortfarande bara är några grader varmt. Gårdagens valborgseld värmde skönt långt efter att solens strålar försvunnit ner mellan trädens kronor. 

April 2021

Påskliljorna är på väg att slå ut, de står skyddade mot den isande vind som ofta blåser över det fortfarande kalla havet. Det är härligt att se alla växter som vaknar till liv och vänder sig mot vårsolen. Trots att jag är morgonpigg händer det nu att det börjat ljusna när jag vaknar, om jag ligger kvar i sängen kan jag molnfria dagar följa hur solens strålar börjar i trädtopparna på andra sidan viken och långsamt närmar sig havsytan.

Nu har jag skickat in manuset till förlaget för genomgång av redaktören. Kallar det fortfarande uppföljaren till Blodsband, frustrerande att ännu inte hittat en bra titel.

Det är skönt att nu kunna lägga all kraft på den tredje polisromanen om Oscar och Sasha. Har skrivit 100 sidor och det känns som en riktigt spännande story.

Mars 2021

Den is som jag var ute och gick på försvann på några dagar och nu ligger det bara krossade, men vackert formade skärvor längs stränderna. Vintern med tio minus och drivor av snö byttes snabbt mot vår med över tio grader i luften och värmande sol från en klar himmel. Isen har släppt sitt fasta grepp om motorbåtens skrov och det är snart dags för utflykter till de yttre öarna. Det jag saknar med snön är ljuset den skapar och att kunna följa spåren från djurlivet. Rävens promenader längs iskanten och höga hopp när den jagar möss. Vildsvinens klövar och de stora snöfria fläckar de lämnar efter sig när de tagit en tupplur.

Nu har jag fått förlagets kommentarer på uppföljaren till Blodsband, inga stora justeringar men en hel del värdefulla synpunkter. Nu blir det en vända med redigering innan det blir dags för genomläsning av redaktören. Funderar fortfarande på titel.......

Februari 2021

Nu har det verkligen blivit vinter, efter några dagar med sol från en klar himmel, tio minusgrader och vindstilla, har delar av viken ett lager av is. Innan den lade sig kom det nästan en halvmeter snö och skapade ett klassiskt vinterlandskap med hängande snötyngda grenar. Solen, snön, den klara himlen och en fullmåne gör att omgivningen badar i ett efterlängtat ljus nästan dygnet runt. Kontrasterna med den kolsvarta januari är stor.

Nu är äntligen uppföljaren till Blodsband inskickad till förlaget för genomläsning. Ska bli intressant att ta del av synpunkterna, i väntan är jag i full gång med ännu en spännande historia.

Januari 2021

Utanför fönstret virvlar snön ner i den sydliga vinden, vågorna vräker in mot klipporna. Det tunna snötäcket på marken lättar upp det kompakta januarimörkret. Lite senare har snön smält bort och det är åter bart. Även om vi nu går mot ljusare tider går det fortfarande långsamt, några få minuter mer dagsljus varje dag. Den varma hösten gör det tveksamt att havet fryser till is i år, stora delar håller fortfarande runt sex grader. Kan längta efter en gnistrande, stilla vinterdag med blå himmel och havsis som håller att gå på.

Jag är nu snart redo att lämna in uppföljaren till Blodsband till förlaget. En spännande historia där både släktband och vänskap sätts på prov. Hur långt kan en person gå för att säkerställa att få fortsätta leva ett privilegierat liv?

December 2020

I den dagliga rutinen så här års ingår att bära in ved till både spis och kakelugnar. Det är en perfekt syssla att spränga in i skrivarbetet. När jag fått ihop ett par sidor tar jag en paus från tangenterna, men tankarna på hur scenen ska gestaltas fortsätter under tiden jag fyller på de höga vedställen. När det är fullt återgår jag till biblioteket och tangenterna som knattrar ikapp med sprättandet från veden i kakelugnen. Värmen sprider sig och historien utvecklas.

Det blev inte något debutantpris för Blodsband, men det känns väldigt hedrande att ha varit med bland de nominerade. För ett tag sedan gick jag igenom lyssnarnas kommentarer om Blodsband på Storytel, fascinerande hur det varierar från toppbetyg till botten, från spännande bladvändare till seg och långtråkig. Jag försöker vaska fram synpunkter och kritik som jag kan använda för att förbättra språk, gestaltning och dramaturgi. 

November 2020

Dagarna krymper, dis och dimma gör suget efter solljus påtagligt. Hårda vindbyar piskar upp vågorna och låter dem brusande kasta sig över stenar och berghällar. Men den riktiga kylan har ännu inte kommit och havet håller fortfarande en tvåsiffrig temperatur. Det går utmärkt att doppa sig, i alla fall om bastun är varm.

Ett besked som värmde i nivå med en bastu var Svenska Deckarakademins nomineringar. Blodsband är nominerad till årets debutant, i sällskap och i konkurrens med ett stort antal mycket bra debuter. Blev oerhört stolt och glad över detta besked. Nu håller jag tummarna till den 22 november.

Oktober 2020

Än så länge dröjer sig sommarvärmen kvar och det är fortfarande sällan som jag eldar i kakelugnarna. Veden ligger prydligt staplad i vedförrådet och skapar en trygghet inför den vinter som kan bli både kall och blåsig.

Vi har nu bestämt oss för att göra om stora delar av det senaste manuset från grunden. Nu är intrigen väsentligt mer spännande och det känns väldigt roligt att få skriva denna historia. Vissa miljöer och karaktärer blev kvar, men händelseförloppet är mer spännande och tempot högre. En av de karaktärer som tragiskt mördas bodde på Ornö så det får bli en båttur i helgen för att få inspiration till miljöbeskrivningen.

Saknade den fysiska Bokmässan, men har tagit del av många spännande samtal via den digitala versionen. Hoppas på en riktig bokmässa nästa år.....

September 2020

 Igår lade vi till segelbåten i hemmahamnen efter att den varit vårt hem i fyra veckor. En skön känsla att nu kunna sträcka ut sig i en bred säng och slippa väckas av droppar av kondens som landar på kinden.

Nu är det dags att få till rutiner av skrivande, läsning, träning och börja leva ett mer inrutat liv. Efter att ha fått förlagets feedback på vårt senaste manus finns mycket konkret att ta tag i. Samtidigt lockar den intrig vi vävt kring den tredje boken om Oscar och Sasha. Förhoppningsvis kan den energi som skapas av att skriva nytt användas till det lite tyngre redigeringsarbetet.

Augusti 2020

Trots många års blåbärsplockande i olika delar a Sveriges kustlandskap har jag aldrig varit med om något liknande. Efter att snabbt ha plockat ett halvt kilo bär reser jag mig upp, det syns inte några spår av att jag plockat några bär alls. Även hallon finns i stora mängder längs klippskrevorna ner mot havet, ju mer man plockar från buskarna desto fler bär finns mogna dagen efter.

Förutom att plocka bär och koka sylt har jag nu kommit igång med skrivandet. Jag har satt upp ett mål på tio sidor i veckan, känns skönt med låga krav då det finns mycket annat att lägga händerna på så här års.

Blodsband släpptes som ljudbok den 29/7 och jag tillbringade stora delar av den dagen med att höra Reine Brynolfsson läsa. En härlig upplevelse som tillsammans med en del positiva lyssnarkommentarer gav energi i det fortsatta skrivandet.

Juli 2020

De flesta dagar så här års får jag inte uppleva frånvaron av dagsljus någon gång. Rullgardinerna gör ett tappert försök att stänga ute ljuset i vårt sovrums västerfönster, när jag kliver upp har solen redan brutit horisonten i nordost. Mörkret är fortfarande inget jag saknar, men tempot både bland djur och växter skapar ibland en oro över hur tiden hastar. Skrakungarna är nu lika stora som sin mamma, en del blåbär är redan mogna och svanungarna är stora nog att sova utan en skyddande vinge runt sig.

Gräsanden ligger dock fortfarande och ruvar sina tio ägg i det höga gräset nedanför vår altan, jag känner en viss samhörighet med denna väl kamouflerade och idoga fågel. När nu uppföljaren till Blodsband är skickad till Lind & Co har jag och min hustru börjat ruva på en till spännande historia med Oscar och Sasha. Snart dags att väva ihop till en översiktlig synopsis.

Juni 2020

 I maj hände det som jag sett fram emot med en blandning av magknipsliknande förväntan och en isande skräck, recensioner av Blodsband. När de väl kom byttes känslorna snabbt till både glädje och stolthet. Nisse Scherman, medlem i Deckarakademin och innehavare av Sveriges största deckarsamling gav Blodsband betyget fyra av fem. Lotta Olsson, litteraturkritiker på DN som recenserar mycket spänningslitteratur benämnde mig som en begåvad debutant. Fantastiskt kul!

Det är bara att hoppas att andra läsare håller med.....

Även om våren har varit ganska kylig ute i skärgården har ändå djur och natur ställt om till sommar, skogen är full med små blåbär och en skrakhona försöker hålla koll på sina sju ungar i viken.

Maj 2020

Vårt svanpar i viken har nu knuffat ut sin unge i världen, lite tilltufsad och fortfarande med grå fjädrar har den gett sig ut på egna äventyr. Föräldrarna är igång med att ruva på ägg som ska ge en ny kull. Själv har jag knuffat ut min debut inom spänningslitteraturen, Blodsband, till dess potentiella läsare. Även jag är i full gång med att skapa nytt och uppföljaren är just färdig i sitt första utkast. Nu tar redigeringen vid, det mödosamma men viktiga arbetet med att lägga till, ta bort, finputsa och se till att språket flyter.

April 2020

Just nu skrivs historia, inga vårmånader kommer att analyseras ur så många perspektiv som de som utspelades 2020. Vissa länders hela befolkningar sitter i husarrest med hot om fängelsestraff, i Sverige håller sig många hemma frivilligt för att rädda äldre och personer i riskgrupper från den dödliga Covid-19. Samtidigt försöker vi hålla igång samhället för att skapa resurser för att hantera krisen och för att vi inte ska åka ner i en djup och långvarig lågkonjunktur. En balansgång som individer, det offentliga och alla organisationer tvingas hantera varje dag i dessa oroliga tider.

Jag försöker hitta ljusglimtar i vardagen och stötta samhället utan att varken utsätta mig själv eller andra för risker. En tung tid för mänskligheten.

Mars 2020

När vintern nu är över och vi kliver in i den första vårmånaden är påskliljorna redan 10 centimeter höga. Isen hann aldrig lägga sig och snöspaden har jag bara använt en gång. Istället för snö och kyla har vintern bjudit på väldigt högt vatten och ett antal sydliga stormar. Båtarna har ryckt i sina förtöjningar och vid ett tillfälle lossnade förtöjningsringen från bryggan.

En annan sak som rycker i sin förtöjning är Blodsband, nu är manuset korrekturläst och inlämnat till tryckeriet. Ingen återvändo, den 7:e maj finns min debutroman i bokhandeln.

Februari 2020

Utanför fönstret vräker regnet ner och vågorna sköljer över bryggan, vattenståndet är långt över det normala. Något annat som är onormalt är att havet är helt isfritt trots att vi nu går in i den absolut kallast delen av året här i Stockholms skärgård. Jag har aldrig varit med om att det varit isfritt längst in i viken. Svanarna tycker att det är skönt, men jag saknar skridskoåkningen och känner även en oro över klimatets förändringar. 

Något positivt som hänt är att omslaget till Blodsband nu är klart, och jag tycker att Nils Olsson gjort ett fantastiskt jobb. Jag har lagt upp omslaget under Mina böcker. Det går nu även att förhandsboka Blodsband på ett antal försäljningsställen på nätet. Det börjar närma sig, i maj kommer min debutroman ut i bokhandeln. Känns helt fantastiskt. 

Januari 2020

Ett nytt decennium har just börjat, under dess första år, 2020, kommer Blodsband att ges ut och jag debuterar som skönlitterär författare. En fantastisk känsla som troligtvis kommer att bli ännu mer konkret när omslaget nu snart är färdigt. Min ambition är att det sedan ska komma ut en bok per år under hela 20-talet. Arbetet med uppföljaren är i full gång, även om jag måste erkänna att jag inte hunnit lika långt som jag tänkt. För att öka takten har jag nu bokat upp en läshelg på ett närbeläget spa. Till den helgen måste det finnas ett färdigskrivet manus utskrivet i två exemplar, ett till mig och ett till min hustru. Då blir det kritisk läsning för att se vad som behöver utvecklas eller tas bort.

December 2019

Så här års varierar vädret i vår del av skärgården mellan klassiskt midsommarväder med nio plus och regn, till riktigt vinterväder med nio minus och ett tunt snötäcke. De kalla dagarna skapar alltid en oro, både hos mig och det svanpar som simmar i viken nedanför huset. På kvällarna kan jag höra hur de oroligt skriar i mörkret och verkar osäkra på om de ska bli tvungna at flytta söderut. Själv ägnar jag mig åt att kolla för andra eller tredje gången att värmekabeln till vattnet är på, att pumphusets element fungerar och att båtarna är tömda på vatten. Vi får se om svanparet lyckas övervintra i viken i år igen, i så fall för fjärde året i rad. 

November 2019

Att bo ensligt i Stockholms skärgård gör att mörkret blir mörkare, november med sin disiga, låga himmel och svarta böljande havsvågor på fjärden är en utmaning. Samtidigt blir en solig dag ljusare, då det är nära till horisonten och havets glittrande vågor kastar reflexer överallt. Det gäller att passa på att ladda upp sinnet när solen lyser, ut och räfsa upp de sista löven, plocka ner segel och kapell inför segelbåtens vintervila. 

Nu när rönnbären mognat har jag börjat blanda i en näve i lördagarnas bak av rågbullar. Inleder alltid helgen med rågbullar och Melodikrysset. Har hört att rönnbär är fullproppade med C-vitamin och antioxidanter. Det gäller att ta till alla knep för att ha styrfart genom det kompakta mörker som är på väg. 

Oktober 2019

Mitt besök på Bokmässan gav mycket energi och inspiration. En mässhall fullproppad med både litteratur och människor som älskar att läsa. Författare som berättar om sitt senaste alster och om sitt skrivande. Trogna läsare som står i långa köer för att få böcker signerade av sina favoritförfattare. Det var en härlig helg som gav kraft både till eget skrivande och inspiration att upptäcka nya författarskap. Jag fick med mig en del för mig nya utländska författare, och även några svenska. Nu när kvällarna mörknar allt tidigare är det skönt med ett välfyllt bibliotek.

September 2019

Även om det fortfarande är varmt i både luft och hav är hösten nu faktiskt här. Svamparna kämpar sig upp genom jorden och de få blåbär som fanns är nu plockade eller redan övermogna. Hösten är ju skördens tid och för några veckor sedan skördade jag min litterära sådd i form av redaktörens utlåtande om Blodsband. Har ägnat senaste tiden till omarbetning, inte några stora saker men det krävs ändå en del tid att gå igenom manuset igen. Jag har både omarbetat delar och lagt till ett nytt kapitel. Känns som att det kommer att bli riktigt bra och i mitten av september ska jag leverera ett nytt utkast av Blodsband till förlaget. 

Augusti 2019

Augustikvällarna börjar bli mörka och nu slipper vi dra för fönstren när vi ser film eller ett avsnitt av någon serie. Den här sommaren har varit lite mer normal när det gäller både vattentemperatur och regn. Blev till och med hallon och blåbär på tomten, inga mängder men det räckte till en smulpaj. I badviken har vattnet inte varit varmare än 20 grader, baden har varit korta och uppfriskande. Nästa vecka blir det segling till Visby och Gotlands deckardagar, ska bli spännande att träffa duktiga författare och ta del av intressanta diskussioner. 

Juli 2019

Nu har semestern börjat och det är slut med de dagliga rutinerna med resor till och från jobbet. Istället har jag lagt in rutiner med skrivande kombinerat med tydliga mål. Som jag genast bryter och omförhandlar......... 

Mellan skrivpassen läser jag i solstolen eller ägnar mig åt underhåll av vårt hus byggt sent 1800-tal. Dessutom blir det lite avkopplande segling, både i skärgården och över öppet hav till Gotland, Fårö och Gotska Sandön. 

Juni 2019

Både jag och min förläggare är nu nöjda med Blodsband och manuset har landat hos redaktören. Kommer att bli mycket intressant att få ta del av hennes synpunkter, intressant, spännande och lite läskigt. När det gäller uppföljaren pendlar jag mellan känslan att det är gott om tid att få den klar, och en oro för att jag ligger efter min tidsplan. Har lovat förlaget att jag ska ha ett genomskrivet manus senast vid årsskiftet. För att driva på processen firar jag varje gång ett manus passerar 100 000 tecken; målet är att det första firandet ska ske i juni månad. Hittills har jag låtit de praktiska bestyren med vedhuggning och båtskötsel få stå i vägen, är lite osäker på om det är medvetet eller omedvetet. Troligtvis en kombination.

Maj 2019

I mitten av april fick jag återkoppling på Blodsband från förläggaren, kloka tankar som innebar att den litterära skapelseprocessen fick konkurrens med redigeringsarbete. Nu är Blodsband levererad till förläggaren för ny bedömning. Känns skönt att helhjärtat kunna ägna sig åt uppföljaren. Den saknar fortfarande en titel, men intrigen är nu tillräckligt klar för att arbetet med gestaltningen ska kunna börja. Har rutat in helgerna i tvåtimmars skrivpass och en timme med praktiskt arbete. Finns en hel del att lägga händerna på i maj. Bland annat ska en liten segelbåt i trä vårrustas och sjösättas. Och vedförrådet fyllas på inför vintern. De praktiska göromålen skapar andrum i den kreativa processen.

April 2019

På morgonen drar ejderflocken förbi med en punktlighet som får mig att tro att de är statister i Truman show. På grund av att jag ändå inbillar mig att jag styr min verklighet och inte regisseras från ett kontrollrum, borde jag rimligtvis vara huvudpersonen. En mer trolig förklaring är att sjöfåglarna är vanedjur som har sina morgonrutiner, precis som jag har mina. Upp i ottan och gå en rask promenad för att sedan landa bakom tangenterna och leverera sida efter sida till uppföljaren till Blodsband. Nu när Lind & Co gett det glädjande beskedet att Blodsband ska ges ut känns det än mer angeläget att få klart uppföljaren.

Mars 2019

Mentalt känns det som om jag vankar runt i startområdet till Stockholm Marathon. Rent fysiskt sitter jag på altanen och känner vårsolen värma mitt vinterbleka ansikte. Vet att det är dags att dra igång skrivprocessen. Börja skapa en kriminalroman där mina karaktärer får brottas med ännu ett ouppklarat mord. Och där jag får brottas med att få liv i karaktärerna. För mig är skrivandet som ett maratonlopp, när jag dragit igång får jag inte stanna innan målgång med färdigt manus. Synopsisen är tillräckligt klar, de mentala skorna är knutna. Studsar upp och ner och känner mig lätt och stark. Klickar upp ett dokument och med darriga fingrar skriver jag "Kapitel 1" samtidigt som en flock ejdrar simmar förbi på den glittrande fjärden.

Februari 2019

Jag vet att februari är en vintermånad, men jag känner ofta att det redan är vår. Även om kylan biter och snön yr är ljuset tillbaka och om man tittar noga på syrenens kvistar kan man se hur knopparna sväller. Vissa dagar lyckas solens strålar smälta snön från tak och hängrännor. Idag tog jag en bastu och såg solen sjunka ner vid horisonten samtidigt som smält snö droppade ner utanför bastuns fönster. En flock Knipor, en sjöfågel med smeknamnet Isand, visslade förbi i jakt på öppet vatten. Deras visslande vingslag är ett tidigt vårtecken, nästa är Ejderns tjattrande parningsbestyr. Mitt eget säkraste vårtecken är att sinnet öppnar upp och att kraften är tillbaka.

Januari 2019

Januaris mörker har alltid varit en utmaning för mig, detta år har inte varit något undantag. De gånger jag har sett att solen brutit igenom moln eller dis har jag snabbt gett mig ut på promenad. De mörka timmarna har jag ofta suttit framför en flammande eld instängd bakom kakelugnens glaslucka. I knät har jag haft min laptop där slutversionen av Blodsband tagit form. Nu är manuset skickat till förlagen och februari är nära, en månad som kan bjuda på en gnistrande snövinter. Och kanske ett besked om publicering.

December 2018

En segdragen omarbetning är nu klar. Det som var tänkt att ta några månader blev till ett år, annat har tillåtits komma i vägen och skrivandet har prioriterats ned. Men nu håller jag ett utskrivet manus i handen, dags för genomläsning och bedömning trots att det bara gått en vecka. Har det blivit bättre? Vad blir lektörens dom? Skribentens oförmåga att kunna bedöma sin egen text kommer nog alltid vara det litterära skapandets största utmaning.

November 2018

Efter en hektisk tid med täta leveranser på jobbet är det nu dags att få ordning på mitt senaste manus. En halvstor omarbetning och en del mindre justeringar. Jag håller med om merparten av lektörens kommentarer, men i vissa delar kommer händelseförloppet bli kvar som det var tänkt från början. Ser fram mot en helg om några veckor då manuset är läsklart igen. Då blir det avkopplande högläsning, säkert framför en sprakande eld i vardagsrummets kakelugn. 

fullsizeoutput_de9_2.heic (733.41KB)

fullsizeoutput_de9_2.heic (733.41KB)